Don´t talk to strangers.
Nu är den vanliga sommarångesten och depressionen här. Det har sina orsaker. Sömnbrist är en av dem. Irritation över att magen aldrig blir bra är en annan. Det finns fler också, men de lämnar jag onämnda. Jag försöker förtränga dem.
Vissa saker vill man inte höra. Tyvärr får man göra det ändå. Gång på gång dessutom. Det har slitit mig itu. Jag har börjat få fysiskt ont av all ångest. Men men. Inget ont som inte har något gott med sig antar jag.
Jag behöver skriva, men när jag gör det fastnar inte orden. Eller jo, de fastnar, fast i huvudet. En del saker hör nog hemma där inne kanske. Jag borde lära mig det snart. Saker och ting ska jag hålla för mig själv, för de gör mer skada än nytta. Då är det bättre att de bara skadar mig själv, och inte någon i min omgivning.
Som vanligt pladdrar jag, jag vet inte ens själv vad jag försöker komma fram till. Jag vill bara få någon form av utlopp för allt skit som far runt inom mig, men jag vågar inte. Kan inte. Vill inte. Jag vill sova också. Mycket, hårt och länge. Jag behöver det.
Sitter och stirrar blankt på tangentbordet. Vad är det jag vill, vad är det fingrarna vill?
Vissa saker vill man inte höra. Tyvärr får man göra det ändå. Gång på gång dessutom. Det har slitit mig itu. Jag har börjat få fysiskt ont av all ångest. Men men. Inget ont som inte har något gott med sig antar jag.
Jag behöver skriva, men när jag gör det fastnar inte orden. Eller jo, de fastnar, fast i huvudet. En del saker hör nog hemma där inne kanske. Jag borde lära mig det snart. Saker och ting ska jag hålla för mig själv, för de gör mer skada än nytta. Då är det bättre att de bara skadar mig själv, och inte någon i min omgivning.
Som vanligt pladdrar jag, jag vet inte ens själv vad jag försöker komma fram till. Jag vill bara få någon form av utlopp för allt skit som far runt inom mig, men jag vågar inte. Kan inte. Vill inte. Jag vill sova också. Mycket, hårt och länge. Jag behöver det.
Sitter och stirrar blankt på tangentbordet. Vad är det jag vill, vad är det fingrarna vill?
