.

Tänk dig att vara totalt lamslagen av rädsla. Du står öga för öga med det du hatar allra mest, stirrar döden rakt i ansiktet.
Jag är rädd, jag är rädd för mig själv, rädd för de saker jag vill, men inte kan, får eller ska.

Det finns vänner, och så finns det vänner.
Jag har den senaste upptäckt att jag har haft en vän så nära inpå, i evigheters tid, men inte sett det. Den senaste veckan har personen i fråga varit min livboj, trots att han går igenom ett helvete själv. Jag försöker finnas för honom på samma sätt, men jag känner mig som vanligt otillräcklig.
Jag kan med handen på hjärtat säga att jag inte skulle klara det här utan honom.
Jag älskar dig vännen.

Och mitt barns far, den bästa som finns. Jag älskar dig Andreas, jag önskar att vi kunde älska varandra på samma sätt som förr, vad bra allt skulle vara då. Du betyder massvis för mig, och är så glad att du ställer upp så mycket på mig. Jag hoppas att jag på något sätt kan återgälda dig i framtiden.

Jag saknar mitt barn så oerhört mycket, men just nu så kan jag inte ens ta hand om mig själv, så hon har det mycket bättre hos sin pappa. Förhoppningsvis är jag snabbt på benen igen så vi kan återgå till vardagen, för det här börjar tära på mig. Jag vill ha min bebis som sparkar mig i ryggen när vi sover.

Mamma, jag saknar dig. Bli bättre snart, du ska inte veta vad ångest är!