Jag kan se ljuset

Just nu känns saker och ting rätt okej.
Kan dock vara min 3,5%iga städkompis som talar (har bara druckit två).

Jag har varit ensam hemma hela dagen, visst, jag har haft tråkigt, men det har ändå varit skönt.
Har mer eller mindre spenderat all tid framför datorn, förutom att jag har plockat in disk, kläder och flyttat en byrå.
Det känns som att jag väldigt sakta men säkert kommer tillbaka. Jag tänker inte ropa hej ännu, men just nu är det skönt att inte ha svullna ögon av allt gråtande.

Jag saknar mitt älskade barn, och mina vänner, men idag har jag behövt vara själv. I morgon tänkte jag gå och hälsa på henne några timmar i alla fall.
Nenna Christine Emilia Linnéa Johansson Larsson, sen den dag du kom till världen har jag vetat att en del av mitt förstörda hjärta finns bevarat hos dig. Du har räddat mig, mitt lilla barn.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0