T.G.I.T
Om drygt en halvtimme är det fredag igen. Var tar tiden vägen? Min käre D påminner mig gång på gång att jag fyller år om (mindre än) en månad. Shit, jag är snart 28 år! Två fakking år kvar till 30?! Nästan inget på listan av saker jag ville åstadkommit innan dess har uppfyllts, mer än att jag fått barn (missförstå mig rätt, det är ingen liten bedrift). Men jag skulle ju gifta mig, vara skuldfri, ha ett jobb, varit ute och rest, publicerat minst en bok. Vad hände med det liksom? Jag blir så trött, eftersom jag vet att det inte är någon annan än jag som kan få de här sakerna att hända (okej, de där delarna med att gifta sig och skaffa jobb kräver väl någon form av motpart antar jag, i värsta fall får jag väl gifta mig med Slemmis eller något).
Jag har varit på mitt andra möte med min coach på Communicare, och jag måste säga att det låter positivt, hon får mig på bättre tankar, och verkar faktiskt förstå mig. Jag är en velhöna som fortfarande inte är riktigt säker på vad jag vill göra när jag blir stor, mer än att jag vill göra något med händerna. Vi pratade angående mina drömmar om att arbeta med möbler, så hon har fixat så att jag eventuellt ska få gå på studiebesök hos tapetserare och liknande. Hon frågade även om det fanns något annat jag kunde tänka mig att jobba med, förutom med handikappade som jag dels har utbildning till, men även en gnutta erfarenhet. Jag nämnde då att jag funderat i flera år på att utbilda mig till massör, så till nästa vecka ska vi ha kollat upp utbildningar och sånt. JAG SER ETT LJUS I TUNNELN!
Jag är så positiv, glad och känner mig näst intill frisk. Okej, jag har mina dåliga dagar, men absolut inte som innan. Pusselbitarna börjar liksom ramla på plats.
I morgon blir det tokerier med min fina D. Jag har så kul med honom, han får mig att glömma de dåliga sakerna, och pekar omedvetet ut de fina sakerna för mig, som jag inte sett innan. Tack kära du, du är värd allt smör i Småland. Nä, allt smör i Sverige faktiskt. Och ost. Riksost ;)
Kommentarer
Trackback
